Så där ja!

Sitter nu och skriver på en ny dator. Eller ja den är inte ny... inte egentligen men den är ny för mig och det är alltid kul! Mer kraftfull så jag kan spela dom spelen jag vill... och låter inte efter 3 minuter och överhättar inte!

Men mina kära vänner. Jag förstår inte. Jag fattar verkligen inte vad det är med killar. Jag trivs i min relativt nya singelbefattning. Det är skönt. Bara mig själv att tänka på. Vist blir det lite ensamt om natten men då finns det ju en kudde att hålla om. Och om sanningen ska fram så har jag mer värdefulla diskutioner med mina kompisar än vad jag haft en kille så det hela löser ju sig i vilket fall.

Jag har iaf inte längre panik över det faktum att lilla jag blir 25 i september. Jag har accepterat det. Jag är 25, singel barnlös och bor på 30 kvm. Det är okej. För jag vet att jag är påväg någonstanns. Det kommer inte alltid att se ut så här. När jag är klar kommer jag vara ett galet jäkla kap för den kille det än blir.

Mammas och pappas granne sa något jätte gulligt till mig idag! "Och du då! Du blir ju bara vackrare för var dag som går. Det är ett under att pappa tillåter dig att gå utanför dörren!"

Nej mina vänner. Jag ska ta och lägga mig. Fundera på vad som händer egentligen... fundera på hur någon annan tänker för jag förstår då ingenting...

Kram kalas!

Lee

It will all get better in time...

Nu vet hur vissa låtar påminner om tider i livet när allt var annorlunda. Vi har fått för oss att allt var bättre då. Man blev älskad, man hade någon. Men är det verkligen så? För mig är det rätt många låtar som verkligen betyder något. Speciella låtar.

Har en skiva med gruppen Fuel, "Natural Selection" heter skivan. En av låtarna heter "Most off all" det är en sånn låt som jag kan bryta ihop till. För den återspeglar en tid i mitt liv som jag saknar fruktansvärt mycket.

"Most septembers now,
I breakdown some how.
Remembering all we said
and all those dreams we
never got to see

I love you now
and I hate you now
and I miss you most of all

Sen finns det många många andra låtar. "Close yet far" av gruppen CKY, givetvis "Hanging by a moment" av Lifehouse. Att känna saknad. Grym saknad... saknad som är så stark så man nästan kan ta på den. Jag har gått med det här hur länge som helst. Men kanske gjorde helgens bravader saker och ting lite mer synliga. Att höra saker sägas. Att se och förstå och vara mitt i det en gång till. Kanske gjorde det mer skada än vad det någonsin kommer kunna göra nytta. Men jag vet nu att jag kanske inte gått vidare fullt så mycket som jag trott... (kan då säga att jag vet med mig att jag inte gått vidare allt för mycket alls.) men det är fortfarande skönt att kunna vara helt ärlig med sina känslor. Så här känner jag. Deal with it.

Var till jobbet idag. Tittade på sommar schemat. Blev galet överaskad när jag helt missförstått schemat... Jag jobbar tok mycket i sommar vilket känns jätte bra för nu vet att jag blir av med dom skulderna jag har så att jag till hösten eller tidig sen sommar kan köpa ny dator. (Det är galet dags för det.) Så var jag och min bästis på "Jensen's Bofhus" och åt. Kan helt klart tänka mig att börja göra det till mitt stammis ställe... jätte god mat... kanske inte toppen service men det har precis öppnat... dom har inte kommit in i rutinerna än.

Nej nu ska jag renskriva mitt skolarbete...

Ha det!

Kram kalas!

Lee

If only...

Är det någonting jag önskar mig just nu så är det att saker och ting kunde vara enklare. Det var väldigt länge sen jag vaknade upp kallsvettig och panikslagen. Men att vakna upp i den lägenheten igen efter så många år. Satte igång lite för mycket i mitt arma lilla psyke som redan som det är är på gränsen till att brista.

Frågan är dock. Drömde jag... eller hände det verkligen? Jag var ju minst sagt full så jag kan i ärlighetens namn inte säga om det hände eller inte. Men... antagligen bättre om det inte gjorde det.. För allas skull...

Kram kalas!

Lee

Bättre sent än aldrig?!

Hej hej Hallå!


Jag vet att jag varit värdelös på att uppdatera bloggen och jag ber väldigt mycket om ursäkt för det. Det är nämligen så att jag har jobbat och pluggat och bara haft massa massa för mig. Inte så enkelt att hinna med är då är jag rädd.


Det har hänt massa saker. Saker jag inte direkt var berädd men nu står jag endå här mitt i det och hur mycket jag än vill trycka på panik knappen och rymma så kan jag inte. Det är endock nånting som håller mig tillbaka. För hur skrämmande det än är så är det till lika underbart.


"There's nothing like the warmth of the one who has put in the time and you know he's gonna be there..."


Annars då. Städat och tvättat och diskat dag. Riktigt skoj.. inte...


Har ju dock något att se fram mot. Ska ju till sthlm på lördag! Festa med sthlmarna som jag inte gjort på ungefär 1½ år! Med andra ord så är det minsta sagt på tiden! Ska bli toppen toppen roligt!


Men nu mina kära läsare och vänner så ska jag fortsätta att röjja lite...


Kram kalas!


Linda