tisdag 30 september 2008

Varför?

Hallå där ute!

Jag har de senaste åren haft en känsla i mig. En känsla som säger mig att (ja jag är en obotlig romantiker deal with it) den personen det är meningen att jag ska vara med resten av mitt liv redan finns i mitt liv. Jag mitt stora miffo har inom mig själv använt den känslan som en prima ursäkt för att inte komma över mitt ex. Mr Micke. Jag vet dock att det inte finns någonting kvar där. Bortsett från sårade känslor.

När jag tänker på mitt liv och tänker på för alltid (ja det skrämmer mig) så är det alltid en av två personer som finns med i mitt huvud. Jag tänker inte nämna några namn dock. Problemet är bara det att en av dom är allt förutom rätt för mig. Han vill bevisa att han har förändrats. Men har han verkligen det? Är han inte samma as som han alltid varit? Och hur mycket han än kan göra för mig på ett rent affärsmässigt plan så finns det ingenting som säger att det någonsin kommer kunna bli något mer.

Den andra då? En gång i tiden var han nog min bästa vän. Bara att höra hans röst gjorde allt bättre. Han har en röst som tar tag i mina fötter och vänligt men kraftfullt planterar dom i marken igen. Han ger mig en puff i ryggen när jag behöver det och en axel att gråta på när jag behöver det. Han har alltid funnits där. Förutom att han aldrig varit det. Med tanke på att vi aldrig har träffats.

Men kanske borde jag börja fokusera mer på mig själv först? Få fart på dom ideer jag har. Jag vill bli min egna arbetsgivare. Jag vill ha min butik. Rather sooner then later.

Ja... dom säger ju att kärlek kommer när man minst anar det. Vilket stämmer i båda ovannämnda killars fall. Inte tror man att man ska träffa någon på alla hjärtans dag? Och än mindre några dagar efter man blivit dumpad? Nej... man gör ju inte det.

Ha det bra där ute!

Kram Kalas

Linda

torsdag 4 september 2008

 

blogger templates | Make Money Online