Gotta be somebody...

Jag vet... jag har inte skrivit på ett tag. Men mellan något som skulle kunna ses som total personlig förnedring och stans största virus infektion i kroppen och sen jobb på det har jag inte direkt velat eller orkat. Har varit hemma sjuk från jobbet i en vecka nu. MEN jag har sammanlagt varit sjuk i 6 veckor. Jätte kul. Men börjar bli bättre nu.

En bra sak med att vara hemma och vara sjuk är ju att man får tid att tänka på saker. Jag har länge gått och sagt att jag inte letar efter ett förhållande att jag trivs själv och klart gör jag det men betyder det att jag inte vill ha ett förhållande? Lite känns det som om jag står på samma ställe och trampar. Att ingenting förändras och blir bättre. För allt är samma hela tiden. Det är ju givetvis inget som är bra. Och när jag sen känner att jag vill att något ska hända så får jag för mig att jag har känslor för nån jag kanske inte alls har känslor för.

För inte är det så att man har känslor för nån bara för att man kan prata om allt, Man kan vara sig själv med någon och att man tänder på någon mer än vanligt? Det är väll inte ett tecken på att allt är jätte bra? Eller? Folks om verkligen känner mig vet att jag är förföljd av en enorm dålig lycka. Inget blir som jag vill och av nån anledning så får jag inte ett enda förhållande att fungera. Inte jätte bra I know. Men det kanske är något jag måste leva med också.

Planen har sen i sommras nångång varit att fira nyår med mina kompisar i sthlm. Men nu vet jag inte längre. Det finns pengar för det. Det är inga problem och så... men är det en så bra ide? Med allt som hänt där och allt som hänt här? Men vad skulle hända om jag är kvar här? Vart skulle jag festa och med vilka? Man har väll en liten lista med folk man vill springa in i och kanske skulle det vara jätte kul att inte ha några planer alls för nyår och bara flyta runt från fest till fest. Men... det vore ju mysigt att kyssa någon på tolvslaget... Faktiskt.. Men vem?

Kram kalas!

Lee